Uppe på fjället ovanför Tänndalen står en bänk som är så stor att vuxna människor sitter och dinglar med benen som barn. Det är Big Bench Tänndalen, den första i sitt slag i Skandinavien. Det var vi på Panama Studio som tog initiativet och drev projektet hela vägen tills bänken stod på plats.
När man pratar om att skapa en berättelse om en plats tänker nog de flesta på någon som sitter vid ett tangentbord och skriver. En slogan, en webbtext, kanske en film. Det är visserligen en del av det. Men en plats berättar minst lika mycket genom det den gör.
VILL MAN HA EN, FÅR MAN ANSÖKA
Bänkarna ingår i Big Bench Community Project, som startades i Italien av designern Chris Bangle (han som en gång ritade BMW:s bilar). Tanken var en plats där människor möts och ser världen från ett nytt håll. Man kan inte ställa upp en sådan bänk hur som helst, utan man får ansöka om att bli en del av projektet. Det gjorde vi, och det var ingen slump att det blev just Tänndalen.
EN PLATS SOM VÅGAR FILOSOFERA
I snart tio år har jag jobbat med Tänndalen kring frågan om vad som skiljer dem från alla andra anläggningar. Svaret har hela tiden funnits hos människorna på platsen. En sak som har slagit mig är att de vågar prata om det som de flesta skidanläggningar hoppar över, nämligen vad fjällen faktiskt gör med oss. Varför vi mår bra av att vara där, och varför det är bra att ibland se saker från ett annat håll.
Det syns i det de gör. När vi gjorde filmen Tänndalsmodus var planen en kort film om hur en skidanläggning fungerar bakom kulisserna. Det blev i stället en tjugo minuter lång och helt avskalad film om människorna i Tänndalen, och egentligen om vad som gör oss lyckliga. Den fick undertiteln ”En film om livet”, och Tänndalen sa ja till den utan att ändra något. Hamra Syd är ett skidområde helt utan liftar, vilket är ett ganska modigt drag för en anläggning som lever på att sälja liftkort (det var deras egen idé, ska sägas). Och så bänken, vars grundtanke om att se världen från ett nytt håll passar Tänndalen nästan lite för bra.
Sen ska jag inte låtsas att bänken bara är filosofi. Den gav en hel del PR. Den ligger där sittliften Hamra Komfort går upp, så den ger dessutom folk en anledning att köpa liftkort på sommaren. Och den är en naturlig plats att pausa på under en vandring. Kort sagt är den också en rätt bra affär.
DET VIKTIGASTE SAMTALET SKER NÄR DU INTE ÄR MED
Det intressanta händer efteråt. Folk klättrar upp, tar en bild och delar den. Tänndalen är inte med när bilden dyker upp i någons flöde, och det behövs inte heller. Bänken gör jobbet.
Det finns en sak till som jag tycker om med den. När många ska berätta samma sak, som personal, partners och besökare, brukar alla berätta sin egen version. Bänken ger alla samma bild att berätta, och det är en bild som är svår att missförstå. Det står ingen text på bänken. Den behövs inte.
Vad gör er plats som folk skulle berätta om, även om ingen skrev en rad om det?
